VÄNSKAP
Det gör inte ont i mig längre, han jag trott jag kommer älska livet ut, att vi har traskat på vilsna vägar i 4 års tid. Det gör inte ont längre. Det som gör ont är människor som funnits i mitt liv inte gör det längre, det går inte att förklara den känslan, den fina glädjen dom personerna gav mig som har blivit hat? Vart gick det snett? Var det bara jag som tyckte att vänskapen var otrolig?
Har gått igenom mina album med bilder på datorn, jag blir så glad och känner den känslan jag hade när bilder knäpptes, jag vet varför jag knäppte bilden FÖR att jag mådde bra och ville spara det för att kunna kolla tillbaka och må lika bra, vilket jag gör. Men nu lever jag utan människor som fått mig mått så bra en gång i tiden.
Jag hoppas vi någon gång återförenas som vänner, för jag hoppas verkligen att dom någon dag känner som jag.
/ Alina
