ÅNGEST
Alla går igenom mycket under ett liv. Men alla har olika historier och det påverkar oss olika.
Jag har försökt hjälpt många på en nivå som är svår för mig själv. Jag har som 16 åring försökt att hjälpa en familj som hade en familjemedlem som var psykisksjuk och jag har varit den dom tvingat dom att ringt efter hjälp när dom inte förstått eller vetat vad dom ska göra. Jag har stått där 16 åringa jag och sett på och tagit mycket skit av en vuxen person.
När jag var 12 år hände de mycket med mig och andra, som fortfarande är oförklarade?
Jag har förlorat fruktansvärt mycket kompisar pga svek och onödiga konflikter. Jag har sårat en av det bättre personerna i mitt liv, vilket jag ångrar. Jag har försökt allt men den personen har nog sagt sitt.
Jag har stått och sett på när han som stod mig närmast förstör sig själv med droger, jag blev medberoende. Jag tog hand om en person efter en redig helg med brutala droger, förstörd ångest och vilse. Jag har sett folk blivit slagen, arga och hatiska. Jag har hört allt möjligt om mig själv i vuxen ålder. Av folk jag offrar mitt liv för har sagt hur värdelös jag är. Spelar ingen roll om dom sagt det 1 gång eller 1000 gånger, det tar. Det gör så jävla ont. När man anstränger sig så fruktasvärt jävla hårt.
Min rädsla har varit att jag ska hamna på psyket, för att jag varit rädd för mina tankar. Jag fick köra min vän till psyket och besegra min rädsla för hennes skull. Jag gör allt för mina nära även om det bryter ner mig själv.
Det här är bara en del av saker och ting som påverkat mig bra och dåligt, man växer av motgångar. Jag Alina Toivonen har alltid varit en starkt och självständig människa, och jag har alltid klarat mig. Men när allt kommer ifatt en som en käftsmäll, jag blir en nedstämd och dyster tjej på 19 vårar. Jag går in i väggen och pallar inte jobba. 19 ÅR. Mitt liv hade precis börjat.
För många låter det här som ett normalt liv, men som sagt allt påverkar alla olika. Jag har att tacka min underbara familj för allt stöd dom ger mig Mamma, Pappa, Heidi och Joel och mina fantastiska vänner som varit med mig och stått ut med mina attacker och jobbiga situationer och allt därimellan Anna, Elin, Fredrika och Bianca
Jag hatar fulla människor när jag är nykter själv, jag har socialfobi och har svårt att träffa nya människor. Ibland vill jag inte ens gå in på affären för det är männsikor där. Men jag gör allt endå, jag begränsar mig aldrig. Jag hatar att vara ensam, vilket jag jag jobbar mycket med fortfarande. Det här gör mig till en riktigt konstig människa och jag är endå jävligt stolt över mig själv.
Nu är jag 21 år och ÅNGEST ska bli min bästa vän. Min KBT behandling har hjälpt mig så fruktansvärt bra. Ifrån att ha symtom tills stroke och tro att jag ska hamna på psyket till att faktiskt acceptera det till en viss del. Hade jag svarat på hur jag mådde för 4 månader sedan på´en skala hade jag nog svarat 1/10 nu kan jag fasktiskt ge en skala på 7/10.
Jag har ungefär 2-5 gånger kvar av min KBT behandling, där vi pratar och diskuterar och kommer överens om hemuppgifter och pratar om hur man ska tänka och stänga av vissa tankar. Man måste vara berädd på att förändra en hel del i livet och inse att vissa saker är inte bra och vissa männsikor gör inte det gott i livet.
// Alina :*
