Adjö 2017, Välkommen 2018.
På alla socialamedier så skriks det ut hur bra deras 2017 har varit och att ännu bättre kommer 2018 att bli.
Alla ska leva ett sundare liv och så vidare.
Vilket är super bra!
Så jag har då suttit och funderat på hur jag ska summera mitt 2017 och hur jag ser på 2018..
Jag startade mitt 2017 med att gå ifrån mannen jag älskar mer än livet, låter helt sjukt men ibland så måste man göra sådana val, Jag flyttade till min syster/bilen tills jag fick tillgång till min lägenhet (1 Mars) och där började mitt "nya liv"
Vilket för mig var en sjukt stor förändring, att flytta ensam med mina två älskade djur ( en katt och en hund),men den stora skillnaden var ju att leva ensam, med mig själv.
Som tur är har jag haft många i min närhet som stöttat mig,
Men även många som ifråga satt och misstrott mitt val.
I början fick jag känslan av att denna stora förändring i mitt liv påverkade andra mycket mer, vilket jag kan förstå till viss del men det blev jobbigt ett tag då jag kände att de flesta gick emot mig istället för att stötta mig.
Jag trivdes bra i lägenheten och hade väldigt bra vänner men ju mer tiden gick insåg jag också att jag kan inte vara upp i mina vänner dygnet runt, så jag tog på mig mycket jobb började till och med jobba på mitt gamla jobb så tillslut hade jag två jobb, när den ena jobbdagen var slut åkte jag vidare och avslutade ett annat jobbpass.
En månad kom jag upp i över 200 timmar, vilket inte egentligen är sådär mycket men det blir väldigt mycket för kroppen med stress och olika typer utav jobb, men ialla fall så tyckte jag att det gick hur bra som helst.
Som tur är har jag otroligt underbara föräldrar och före detta svärföräldrar som har tagit hand om min hund då jag har jobbat!! <3
Men jag har inte bara jobbat, jag har även hunnit med att varit på festligheter och träffat mycket nytt folk.
Lärt mig mycket.
Jag har verkligen försökt att levt men det har varit otroligt jobbigt då man ofta fått känslan av att man gjort fel.
Men just den här känslan av att inte kunna vara ensam har varit otroligt jobbig, inte det att jag var rädd eller tyckte att det var tråkigt utan för att mina tankar åt mig in ifrån, så jag började träna och var ute och sprang mycket vilket hjälpte mig otroligt mycket eftersom att jag blev utmattad och kunde sova annars var jag ofta vaken hela nätterna ( många gånger var jag vaken till ca 5 och började jobba 7) vilket tog på kroppen och det spelade ingen roll hur dåligt jag sov så var jag ändå tvungen att vara på topp på jobbet.
Tillslut sökte jag professionell hjälp, fick inte ut så mycket som jag hade behövt men har ett nytt inbokat möte.
Allt är inte negativt, jag har övervunnit många rädslor, jag har lärt mig att alla männsikor är inte till för att stanna.
I det stora hela har jag vuxit som person så det är positivt.
Men än idag lever jag med den här känslan i kroppen, känner den inte lika ofta och har hittat några få saker som hjälper mig ibland.
Så jag avslutar 2017 och börjar 2018.
Och vart det leder mig vet jag inte än.
Nu vart detta ett otroligt långt inlägg men jag hoppas ni orkade läsa igenom hela.
// Heidi
